Jag minns allt som fint. Det representerar frihet och lycka. Men när man möter minnena öga mot öga, helt obeväpnad och oberedd.. då förvandlas minnena till knivar. Jag tänker inte låta det dra mig ner, men ärr finns väl kvar föralltid även fast de bleknar. Det förblir alltid ett känsligt område.

Ingen ide att grubbla över vad som kunde varit, ingen ide att söka svar som är bakom lås och bom under säker bevakning. Som alla andra får jag lära mig att leva med ärret.